sexandthevillage

Man ska inte skratta åt andras olycka, det är ju elakt men eftersom jag är ganska elak så, förlåt Y, garvade jag så jävla mycket åt dina internetdejter. Det är ju faktiskt bättre att skratta än att gråta, så för att göra det jämt så hade jag tänkt berätta om mina internetdejter som inte är speciellt mycket bättre än Ys (förutom att ingen haft ett slappt rövhål, vilket jag är mycket tacksam över).

Kille 1. Honom träffade jag på ett forum på Internet och sen träffade jag honom en gång på riktigt med en massa annat folk och då snackade vi knappt inte och jag var inte ett dugg intresserad, men eftersom vi båda gillade/älskade samma artist så tänkte jag väl mest… ingenting så här i efterhand. Han var två år yngre (ja ni får lov att håna mig), men han hade en massa roliga och för mig, nya bootlegs som jag väldigt gärna ville se och han var ju trevlig så vi dejtade ett tag. Dock fanns det ett problem, han var helt jävla fucked i huvudet. Totalt skadad, muckade för att skapa bråk, gnällde och blev sur för ingenting, anklagade mig för att vara sur fast jag inte visat några tecken på att vara sur. Sen när jag dissade honom blev han helt psyko och hackade sig in på min msn och mail och var bara asjobbig. Sen råkade jag hångla med honom en gång till efter det, men vad gör man inte om man är på samma vandrarhem? Herregud, sova eller? Nej och han var ju bättre än inget. Eller nej egentligen inte, men jag säger bara en sak: aldrig mer yngre killar. Det enda som var någorlunda roligt med vårt ”förhållande” (måste poängtera att vi aldrig blev tillsammans för att jag inte ville, vilket han blev riktigt lack över) var att jag dejtade en annan kille samtidigt.

Kille 2. W, som jag skrivit om tidigare, han som dumpade mig via sms. Träffade honom på samma forum som Kille 1 och sen på en konsert. Han var snygg och jag hade mest bara tänkt ragga upp honom på konsertkvällen, men han hörde av sig (ja tro det eller ej) och vi började träffas och blev så småningom tillsammans. Dock blev han deprimerad, höll på en del med knark, var dealer och alla hans kompisar var antingen arbetslösa, pundare, självmordsbenägna eller allting. Jag hade ganska lite gemensamt med hans kompisar och efter tiden gick blev han allt mer lik dem, men när man är kär blir man en blind jävel och fastän vi gled från varandra höll jag mig kvar, tills han dumpade mig vill säga. Men till hans försvar måste jag säga att han är en av världens snällaste människor, nästan för snäll. Men det är han väl mot någon annan just nu.

Det var min lista och vad har vi lärt oss idag barn: Internetdejting slutar aldrig bra. Har vi några bevis på här.

Kan tillägga att B, han jag åkte hem till i fredags inte har hört av sig, men jag har kommit på att jag inte bryr mig speciellt mycket. Jag vill egentligen inte ha honom, men jag vill ändå att han ska vilja ha mig. Knepigt? Självklart. Men man är väl en brud innerst inne trots allt…